torsdag 30 december 2010

Ut med det gamla, in med det nya...

I morgon tar det här året slut. Det har innehållit både toppar och dalar, men överlag känns det som att det har varit ett bra år. Ett år att bygga på. Ett mellanår kanske på något sätt, men ibland behövs det år när man hinner hämta andan och fokusera blicken framåt. Den absoluta toppen det här året var bröllopsresan till New York i juni, en resa jag påminns om genom fotona som togs, minnena vi talar om, känslan som återkommer lite då och då i dagdrömmarna. En dal var att det inte blev någon repperiod under hösten som det brukar vara, men jag tror att det i förlängningen kanske kan bli till en topp i framtiden.

Nyårslöften känns inte riktigt rätt att avlägga, eftersom i alla fall jag blir extra besviken på mig själv om jag inte kan hålla dem. Som det där med träning till exempel. Dock skulle jag vilja sätta upp några inspirationspunkter för mig själv. Något att gå tillbaka till när inspirationen tryter och jag tappar bort min riktning. Fast jag skriver dem inte här. De är för mig tills de har blivit verklighet. Då kan ni få dela dem. Jag bifogar en bild jag tog i Central Park, New York i juni. Tolka den hur ni vill.

Jag önskar dig ett riktigt gott 2011 fyllt av kärlek, trygghet och uppfyllda drömmar!

/S

tisdag 14 december 2010

Julfrossa!

Äntligen har vi fått upp julpyntet och lagom till Lucia blev vi också med gran. En jättefin kungsgran i en lite ovanlig färg, lite ljusare än andra. Kanske tjatigt med tomtar, kulor, ljus och glitter så här års, men här kommer några foton i alla fall. Kanske finns det någon som liksom jag älskar att frossa i julen?

/S








torsdag 9 december 2010

Gift - ett livsfarligt ämne

Jag är precis hemkommen från vackra biografen Draken här i Göteborg där jag har sett Peter Apelgrens och Anna Mannheimers föreställning "Gift - ett livsfarligt ämne". De pratade i knappt två timmar om äktenskapet och livet i allmänhet. Vi skrattade så vi låg i bänkarna och jag älskade att det var så opretentiöst. Peter Apelgren är en mycket störd människa på ett positivt sätt och det känns som att han kan säga precis vad som helst när som helst. Anna Mannheimer är också väldigt rolig, men jämfört med Peter blir hon den "normala" motparten. Favoriterna i kväll var sången om vaginapruttar, prästen i Ucklum som presenterade "negern" i församlingen med "han ska vara så" och "därför har vi ananas på buffén idag" (fruktansvärt om det vore på riktigt, men hysteriskt roligt när man parodierar småstadspräster) samt Peters illustration av hur det skulle vara om Facebook var i verkligheten. När han gjorde det sistnämnda gick han runt till grannarna och frågade om de ville vara hans vän för att de "ju båda känner han på Mini-livs". Sedan gick han ut på torget och skrek: "Jag har druckit rosé och nu ska jag sätta på torktumlaren!" varpå 48 personer gjorde tummen upp och ropade: "Gillar!" Stor humor som inspirerar! Tack för en härlig föreställning!

/S

tisdag 7 december 2010

Ljust och fräscht eller nostalgiskt och hemtrevligt?

Jag såg Skavlan i fredags när Henrik Schyffert och Fredrik Lindström var där. De pratade om svenskars inredningshets och jag blev väldigt sugen att se deras föreställning "Ljust och fräscht". Själv tycker jag att personlighet går före trender och att se det där programmet hemma hos min mormor där allt ser ut som när jag var liten och kanske också när min mamma var liten gav en övertydlig känsla av vad som ger hemtrevnad. För mig är det att man känner igen sig. Man ser vilka som bor där och tycker man om personerna gillar man stilen oavsett. Mormors hus kommer aldrig att hamna i någon inredningstidning för nya trender, men det är härligt på sitt sätt. Tapeten har ett grymt snyggt mönster som har en historia som går långt bortom alla fondväggar. Och morfars älsklingstalesätt som har hängt i köket på en bonad så länge jag kan minnas kan inte besegras av någon häftig färgskvätt på canvas. Inte där. För där ska det vara så. Det skulle kanske kännas helt fel hemma hos oss, för där bor ju vi. Med en helt annan historia. Och de där hemmen som faktiskt hamnar i tidningarna, de har också en annan historia. De är inte mindre hemtrevliga, i alla fall inte för de som bor där. Och det är ju det som räknas.

/S



Walking in a winter wonderland

I helgen var jag hos mormor i Bengtsfors. Där var det lite kallare och lite mer snö än hemma i Göteborg. Jag ville fotografera mest hela tiden, men det är svårt att fånga verklighetens bländande skönhet ibland. Här  är i alla fall några försök.

/S