Ljust och fräscht eller nostalgiskt och hemtrevligt?

Jag såg Skavlan i fredags när Henrik Schyffert och Fredrik Lindström var där. De pratade om svenskars inredningshets och jag blev väldigt sugen att se deras föreställning "Ljust och fräscht". Själv tycker jag att personlighet går före trender och att se det där programmet hemma hos min mormor där allt ser ut som när jag var liten och kanske också när min mamma var liten gav en övertydlig känsla av vad som ger hemtrevnad. För mig är det att man känner igen sig. Man ser vilka som bor där och tycker man om personerna gillar man stilen oavsett. Mormors hus kommer aldrig att hamna i någon inredningstidning för nya trender, men det är härligt på sitt sätt. Tapeten har ett grymt snyggt mönster som har en historia som går långt bortom alla fondväggar. Och morfars älsklingstalesätt som har hängt i köket på en bonad så länge jag kan minnas kan inte besegras av någon häftig färgskvätt på canvas. Inte där. För där ska det vara så. Det skulle kanske kännas helt fel hemma hos oss, för där bor ju vi. Med en helt annan historia. Och de där hemmen som faktiskt hamnar i tidningarna, de har också en annan historia. De är inte mindre hemtrevliga, i alla fall inte för de som bor där. Och det är ju det som räknas.

/S