Are we there yet?

Ibland är jag lite otålig...eller okej, oftast är jag otålig. När jag börjar med något projekt vill jag se det färdigt så snart som möjligt. Därför har jag också svårt att komma igång med projekt. När jag vet att jag inte har tid att avsluta det med en gång, så ser jag ingen mening med att ens börja. Och så går tiden... Bristande logik, javisst, men jag har aldrig sagt något annat och jag jobbar på det. Jag skrev här om att ta vara på nuet och jag vill verkligen försöka att inte skjuta saker på framtiden längre. Jag har redan gjort framsteg. Fast jag kommer nog aldrig sluta längta efter saker som ligger i framtiden. Den otåligheten är min räddning i nuet. Längtan. Efter resan till Alperna i mars. Spelperioden med "Jeppe på berget" i maj. Sommarkvällarna vid bryggan i kvällssolen. Leva och låta längta.

/S