Dagens ord på vägen...

Hittills har bloggen kretsat mycket kring fotografering och teater. Tänkte få in lite mer skrivande också och delar därför med mig av dessa rader som jag skrev ner för några år sedan med tanke på hur man ofta skulle vilja hoppa rakt ut i det vilda, men för det mesta inte ens går utanför dörren. Hoppas mina ord inspirerar eller åtminstone ger ett igenkännande leende.

Tänk om jag skulle ta och släppa på hämningarna idag...

Ibland skulle jag bara vilja komma hem och säga: "Nej, men nu packar vi en väska och drar till Barcelona och bor på hotell och älskar oss till sömns varje natt och lever på kärlek, tapas och cava och åker inte hem förrän efter nyår och dansar oss genom gatorna och hälsar glatt på uteliggarna i Raval och bestämmer oss för att sova på stranden för att vi bara måste se solen gå upp över Medelhavet och badar nakna och leker som barn i vattenbrynet och ler åt det äldre paret som bligar ilsket på oss för att vi kan med att väsnas så tidigt på morgonen (De är bara avundsjuka...) och vi är bara i varandra så där passionerat och dricker varandras lust till morgontimmans wienerbröd..."

Men det går ju inte...

Jag har ju jobbet att sköta och är dessutom flygrädd så det är inget som görs i en handvändning och hotell är inte gratis direkt och man måste faktiskt äta frukt och grönt också och dricka två liter vatten om dagen och vad ska pappa säga om jag inte är hemma på jul och Raval vågar jag ändå inte gå in i och det skulle aldrig falla mig in att bada naken och jag måste sova åtta timmar och det här med att älska hela tiden, jag är ju ingen maskin...

Dessutom gillar jag inte wienerbröd...

Dagens ord: VÅGA!

/S