Om kärlek, hjärtan och påtvingad romantik...

Så var det Alla hjärtans dag i måndags. När jag var yngre och singel drömde jag om den dag då jag skulle ha någon att uppvakta på Alla hjärtans dag. Ibland köpte jag ett Miranda-kort till någon som jag hade känslor för bara för att. Sött och patetiskt på en gång. Nu på senare år har jag blivit mer och mer irriterad över den där dagen. Det är inte så att jag blir arg av att få hälsningar, det är ju fantastiskt att få höra att någon tycker om en, men hur fantasihämmande är det inte att begränsa det till en dag? Jag var i Nordstan (världens minst romantiska plats) i måndags och skulle köpa fisk. Det var lång kö för alla skulle köpa ostron och räkor och annat romantiskt. När jag var klar ställde jag mig i kassakön och då kom en kompis förbi. Hon frågade: "Åh, handlar du till Alla hjärtans dags-middag?" "Nej, till en helt vanlig middag", svarade jag. Det var säkert en befogad fråga, men vad innebär en Alla hjärtans dags-middag? Är det helt sonika en middag man äter på Alla hjärtans dag oavsett förutsättningar? Nja, skulle inte tro det. Det är nog snarare mellan fyra ögon och med tända ljus, troligen vin i glasen och kanske med en läcker chokladdessert för att väcka lustarna till liv. Jag tvivlar på att singelkillen som just köpt en kebabtallrik med sig hem för att titta på Top Model tänker att "nu ska det bli gott med Alla hjärtans dags-middag".

Så, fram för mer kärleksförklaringar under resten av året! Kanske en dag när man som minst förväntar sig det, men har som störst behov av det. Det tror jag på. Därför vill jag ge en kärleksförklaring här och nu till min familj och mina vänner. Tack för att ni finns! Ni ger mitt liv glädje och mening när jag har svårt att göra det på egen hand. Ni är mitt bästa!

Kram S

KÄRLEK OCH HAVSBAD