måndag 21 november 2011

Lasse - en källa till inspiration

Igår slog jag på text-TV vid 17-tiden och blev helt tom. "Lasse Brandeby död" stod det, men inte mycket mer. Nyheten hade precis kommit ut och jag satte mig vid datorn för att läsa mer. Klumpen i halsen växte. På Facebook började fler och fler kommentera nyheten och det märktes att han var en viktig person för många.

Jag träffade Lasse för första gången i augusti 1996. Jag hade tagit studenten på våren och precis börjat mitt första jobb som rekvisitör på Lisebergsteatern. Föreställningen som sattes upp hette "Panik på Operan" och Lasse spelade huvudrollen. För mig som hade vuxit upp med Kurt Olsson var det förstås stort att få hälsa på Lasse som en ny kollega, lite overkligt nästan. Men det tog inte lång tid innan han faktiskt kändes som en kollega, en kollega som alla skulle få ha någon gång. Han hade alltid en rolig anekdot att berätta så alla låg ner av skratt och var egentligen mycket roligare privat än på scen. Jag minns så väl när vi var hemma hos honom allihop efter en föreställning och han visade en sällskapsvideo som han och Svante Grundberg hade spelat in. En film för de som inte har sällskap, där de helt enkelt bara sitter och umgås. Hysteriskt roligt!

Min tid på Lisebergsteatern förstärkte det jag tidigare trott, att jag ville hålla på med teater och underhållning på något sätt. Det är en av de bästa perioder jag har haft i mitt liv och trevligare arbetskamrater får man leta efter. Lasse var en stor del av det och jag känner mig tacksam över att ha känt honom. Sverige har förlorat en stor komiker och en genuint genomhärlig människa.

S

Bild från SvD

onsdag 2 november 2011

Kärlek i sensommarens tid

Som min kära vän A älskar jag bröllop och måste förstås skriva om den här sommarens enda. Härliga M och S gifte sig i Alsters kyrka utanför Karlstad den 13 augusti och det var underbart vackert, roligt och intensivt på en gång. Jag och min syster var toastmadamer och det krävdes rejäla blås i vår vuvuzuela för att få tyst på den glada skaran gäster under middagen. Det var många som ville säga och sjunga väl valda ord till det fina brudparet och det blev många gapskratt och tårar. Min känsligaste stund var dock när "Annie´s song" sjöngs i kyrkan och även brudparet fick be tärnorna om näsdukar för att sluta snörvla. All lycka till er! You fill up my senses...

/S





















Sommarlängtan i vintertid

Hittade några somriga bilder i "byrålådan" (som förstås i dagens tekniska värld är en dator) och eftersom vi i helgen gick in i vintertid och det idag är så grått att det inte hinner bli ljust innan det blir mörkt kändes det som en perfekt dag att dela med sig av dem. Kanske för att minnas den sommar som var eller längta till de somrar som kommer. Jag uppskattar alla årstider på olika sätt, men sommaren har något visst ändå.

/S