Såg Eva Dahlgrens monologföreställning "Ingen är som jag" i söndags kväll. Hon är en kvinna som har inspirerat mig så länge som jag har känt till henne. Hon har inspirerat mig att skriva, att sjunga, att älska och - kanske allra viktigast - att vara den jag är. Det var inget undantag den här gången. I en och en halv timme fick hon mig att skratta, le, bli eftertänksam och inte minst njuta av hennes vackra stämma och vackra ord. Om ni har möjlighet och tycker om henne, missa inte att köpa biljett!
"Ge mig en plats på jorden, inte nödvändigtvis i solen, med ett eget fönster mot gatan som jag kan öppna och stänga som jag behagar. Det är det enda jag behöver, det enda som mitt hjärta kräver, att jag hittar någonstans där jag kan välja mellan lugn och ro."
Frid och kärlek! S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar