måndag 28 februari 2011

And the Oscar goes to...

...Gwyneth Paltrow för vackrast klänning, en guldig Calvin Klein som satt helt fantastiskt på henne. Andra vackra klänningar bars av Hailee Steinfeld,  Halle Berry och Scarlett Johansson. Anledningen till att jag skriver om klänningarna i första hand är att jag inte är så överväldigad av galan i övrigt. Det var ganska tråkiga tal och programledarna gjorde ingen större succé heller. Det är inte på något sätt så att jag ångrar att jag satt uppe i år, det kommer jag nog aldrig att göra, men jag brukar vara betydligt mer positiv. Det är förstås fantastiskt roligt för Skandinavien att "Hämnden" vann en Oscar för bästa icke engelskspråkiga film. Grattis, Susanne Bier och Mikael Persbrandt!

Nu ska jag de kommande veckorna beta av de nominerade filmerna en efter en. Det är många av dem jag verkligen vill se, som "King's speech", "The social network", "True grit", "Black swan", "Winter's bone" och "The fighter". Jag tror att där finns mycket inspiration att hämta både vad gäller skådespeleri och skrivande.

/S


onsdag 23 februari 2011

Oscar Night minus fyra...

Jag tänkte reflektera lite över det här med nördighet. Det finns ju en nidbild av en nörd och det är en finnig tonårskille med glasögon som tycker om datorer och Star Wars. I helgen är det science fiction-mässan här i Göteborg och där uppfyller majoriteten dessa kriterier. Jag skulle troligtvis inte känna till den mässan om jag inte vore gift med min man, men nu är jag som tur är det och har därför varit där flera gånger både i Stockholm och här i Göteborg. Det är en rolig mässa för många olika sorters människor egentligen, men de flesta gillar film i allmänhet och science fiction i synnerhet.

Nu var det ju inte mässan i sig jag skulle skriva om utan nördighet. Jag må älska min Mac och bära glasögon ibland, men i övrigt uppfyller jag inte de typiska kriterierna. Ändå ser jag mig som en nörd. För mig är inte att vara nörd alls den där nidbilden, utan helt enkelt en person som är insnöad på något vad det än må vara. För mig är det Oscar! Oscar, Oscar, Oscar! Och natten mellan söndag och måndag är det dags igen.

Sedan gymnasiet har jag suttit där varje år och tittat på spektaklet live. Hela natten. Från förhandssnacket och raden av vackra människor på röda mattan till de tårdrypande eller roliga talen och den sista statyetten som ges för Bästa film. Njutning! Sedan jag började arbeta heltid har jag tagit ledigt måndagen efter för att kunna sova i kapp och förstås så även detta år. Jag längtar!

För att förstå riktigt hur nördig jag faktiskt är när det gäller det här vill jag visa några foton från vårt bröllop för 1,5 år sedan. (Fotograferna var gäster på festen.) Vi hade förstås filmtema och Oscar var med som placeringskort samt på en av tårtorna. Jag och maken fick dessutom "riktiga" statyetter för att jag ville att mitt tacktal på slutet skulle vara ett Oscars-tal. Det är väl ingen hemlighet för de som känner mig att jag skulle vilja stå där på riktigt, men någon gång ska jag i alla fall befinna mig på plats i Los Angeles. Det har jag lovat mig själv.

Recension av galan kommer på måndag...

/S




tisdag 22 februari 2011

Citybreak för två!

I helgen utnyttjade vi en bröllopspresent (värdebevis från liveit.se som hette "Citybreak för två") och bodde på Clarion Hotell Fregatten i Varberg. Helt underbart att bara få njuta av varandra och inte behöva tänka på något annat. På något sätt är det som att man lyfter bort sig själv från den vanliga karusellen och placerar sig i ett nu. Allt utanför nuet får vänta. Nja, inte riktigt allt förstås. Melodifestivalen är ett måste och avnjöts halvliggandes i hotellsängen med ett glas bubbel. Men förutom det då... Som om det inte vore nog med en helg på hotell så var dessutom vädret helt strålande vackert och kameran gick förstås varm när vi tog en runda runt fästningen. Vårvintern när den är som vackrast...

/S













torsdag 17 februari 2011

Om kärlek, hjärtan och påtvingad romantik...

Så var det Alla hjärtans dag i måndags. När jag var yngre och singel drömde jag om den dag då jag skulle ha någon att uppvakta på Alla hjärtans dag. Ibland köpte jag ett Miranda-kort till någon som jag hade känslor för bara för att. Sött och patetiskt på en gång. Nu på senare år har jag blivit mer och mer irriterad över den där dagen. Det är inte så att jag blir arg av att få hälsningar, det är ju fantastiskt att få höra att någon tycker om en, men hur fantasihämmande är det inte att begränsa det till en dag? Jag var i Nordstan (världens minst romantiska plats) i måndags och skulle köpa fisk. Det var lång kö för alla skulle köpa ostron och räkor och annat romantiskt. När jag var klar ställde jag mig i kassakön och då kom en kompis förbi. Hon frågade: "Åh, handlar du till Alla hjärtans dags-middag?" "Nej, till en helt vanlig middag", svarade jag. Det var säkert en befogad fråga, men vad innebär en Alla hjärtans dags-middag? Är det helt sonika en middag man äter på Alla hjärtans dag oavsett förutsättningar? Nja, skulle inte tro det. Det är nog snarare mellan fyra ögon och med tända ljus, troligen vin i glasen och kanske med en läcker chokladdessert för att väcka lustarna till liv. Jag tvivlar på att singelkillen som just köpt en kebabtallrik med sig hem för att titta på Top Model tänker att "nu ska det bli gott med Alla hjärtans dags-middag".

Så, fram för mer kärleksförklaringar under resten av året! Kanske en dag när man som minst förväntar sig det, men har som störst behov av det. Det tror jag på. Därför vill jag ge en kärleksförklaring här och nu till min familj och mina vänner. Tack för att ni finns! Ni ger mitt liv glädje och mening när jag har svårt att göra det på egen hand. Ni är mitt bästa!

Kram S

KÄRLEK OCH HAVSBAD

tisdag 8 februari 2011

Are we there yet?

Ibland är jag lite otålig...eller okej, oftast är jag otålig. När jag börjar med något projekt vill jag se det färdigt så snart som möjligt. Därför har jag också svårt att komma igång med projekt. När jag vet att jag inte har tid att avsluta det med en gång, så ser jag ingen mening med att ens börja. Och så går tiden... Bristande logik, javisst, men jag har aldrig sagt något annat och jag jobbar på det. Jag skrev här om att ta vara på nuet och jag vill verkligen försöka att inte skjuta saker på framtiden längre. Jag har redan gjort framsteg. Fast jag kommer nog aldrig sluta längta efter saker som ligger i framtiden. Den otåligheten är min räddning i nuet. Längtan. Efter resan till Alperna i mars. Spelperioden med "Jeppe på berget" i maj. Sommarkvällarna vid bryggan i kvällssolen. Leva och låta längta.

/S

tisdag 1 februari 2011

Dagens ord på vägen...

Hittills har bloggen kretsat mycket kring fotografering och teater. Tänkte få in lite mer skrivande också och delar därför med mig av dessa rader som jag skrev ner för några år sedan med tanke på hur man ofta skulle vilja hoppa rakt ut i det vilda, men för det mesta inte ens går utanför dörren. Hoppas mina ord inspirerar eller åtminstone ger ett igenkännande leende.


Tänk om jag skulle ta och släppa på hämningarna idag...


Ibland skulle jag bara vilja komma hem och säga: "Nej, men nu packar vi en väska och drar till Barcelona och bor på hotell och älskar oss till sömns varje natt och lever på kärlek, tapas och cava och åker inte hem förrän efter nyår och dansar oss genom gatorna och hälsar glatt på uteliggarna i Raval och bestämmer oss för att sova på stranden för att vi bara måste se solen gå upp över Medelhavet och badar nakna och leker som barn i vattenbrynet och ler åt det äldre paret som bligar ilsket på oss för att vi kan med att väsnas så tidigt på morgonen (De är bara avundsjuka...) och vi är bara i varandra så där passionerat och dricker varandras lust till morgontimmans wienerbröd..."

Men det går ju inte...

Jag har ju jobbet att sköta och är dessutom flygrädd så det är inget som görs i en handvändning och hotell är inte gratis direkt och man måste faktiskt äta frukt och grönt också och dricka två liter vatten om dagen och vad ska pappa säga om jag inte är hemma på jul och Raval vågar jag ändå inte gå in i och det skulle aldrig falla mig in att bada naken och jag måste sova åtta timmar och det här med att älska hela tiden, jag är ju ingen maskin...

Dessutom gillar jag inte wienerbröd...





Dagens ord: VÅGA!

/S